Om Jan Guillou

När man tappar skrivlust och blir sömnlös

Läser i Svenskan, att Jan Guillou i ett år har drabbats av skrivimpotens till följd av Expressens beskrivning av honom som spion och landsförrädare. Han är machomannen som träder fram och talar om att också han har känslor ; han är drabbad i sitt allra innersta. Där råder kaos och han har berövats det som för honom är själva drivkraften i livet. Lusten att uttrycka sig med ord. Att med hjälp av dessa kunna påverka. Det visar sig att han inte skiljer sig stort från de flesta av oss. Han har känslor och försöker döva dem genom att äta sig till tröst och lyssna på näktergalens sång. Pressens Opinionsnämnd ska inom kort ta ställning till om Expressen ska fällas för förtal.

Kanske finns det kollegor som gläder sig åt hans fall, han är ju ingenting annat än en simpel spion och nu får han vad han förtjänar. Avundsjukan får sitt, den riktigt sitter i högsätet.

Och medievärlden är förskräcklig, när den sätter igång sitt drev. Det kan den göra på många sätt. Alldeles nyligen har man haussat upp Anna Bergendahl och tippat henne som vinnare i melodifestivalen. Hon kom allas förväntningar på skam genom att inte ens bli nominerad till slutomgången. För henne blev det många tårar, men hur ska en ung oerfaren tonåring kunna klara sig i en sådan konkurrens? Och med dåliga rådgivare ...

Medierna kan bära sig åt på många andra sätt, som ger kväljningar; man kan också tiga ihjäl. När Kerstin Ekman tog tag i Hjalmar Söderbergs Doktor Glas och skrev "Mordets praktik" räknade DN upp andra författare som ägnat sig åt samme doktor Glas. Min bok "jag, Helga Gregorius" blev inte omnämnd. Då blev jag heligt förbannad.

Jag drabbades inte i likhet med Jan Guillou och tappade skrivlusten, men jag blev med jämna mellanrum av med sömnförmågan, medan jag funderade på hur jag skulle klara marknadsföringen. Som författare på ett mindre förlag - Ord & Visor - måste man själv svara både för tryckkostnaden och marknadsföringen. Det blir stora hål i ekonomin och marknadsföring kostar både tid och pengar. Några recensioner kan man inte räkna med. Tidningarna recenserar endast i undantagsfall böcker från mindre förlag. Mest har jag fått uppmärksamhet och intervjuats - bl a i Svenska Dagbladet - för att jag i min höga ålder lyckats prångla ut en bok på nästan 500 sidor. Krutgumma tyckte någon ute på internet. och det var ju rätt så kul.

När man blir heligt förbannad tar man till åtgärder som i mitt fall nog kan betecknas som lite barnsligt. Efter att ha prenumrerat på DN oavbrutet sedan början av 50-talet och t o m sommarvikarierat där i ungdomen, sa jag upp prenumerationen och gick över till Svenskan. Då ringde DN och frågade vart jag, en gammal prenumerant, hade tagit vägen. Var det så att jag hade gått över till Svenskan? Jo så var det.

Min nya bärbara

I ett år och kanske längre försöker man fatta ett beslut. I mitt fall: ska jag eller ska jag inte köpa en bärbar dator. Det handlar ju om ganska mycket pengar. Så händer något. En mig närstående person bryter höger arm nere i Malmö . Hon är väldigt dålig och jag bestämmer mig för att åka ner. Men hon har ingen dator. På momangen tar jag mig till butiken och inhandlar en sådan. Sen sitter jag på tåget, fäller upp skärmen och känner mig som barnet på julafton.

Hur hjälplös blir man med bara en arm som är brukbar och en andra arm som värker så in i helvete. Efter sjukhusvistelsen fanns ingen plats för henne på rehabiliteringen. Hemtjänst fick ta över och ingen där hade utbildning för att hantera bältet som skulle viras runt kroppen och med hjälp av armbindel hålla armen på plats. Patienten fick själv undervisa personalen från hemtjänst. Det kanske inte är så nådigt om armen värker, man har 60 i sänka och inte ens på egen hand kan skruva av hårt skruvade korkar från vattenflaskor .

Men personalen är där och ställer upp i vått och torrt. Om jag inte vore en åldrad skribent skulle jag ge mig ut och wallraffa för att undersöka under vilka villkor personalen från Hemtjänst arbetar. Säkert är den underbetald och antagligen också på sina håll underbemannad. Fast bestämt är det någon journalist från en av aftontidningarna som gjort ett sådant reportage ...

Eftertanke

Detta inlägg påbörjades i går kväll och avslutades i dag på morgonen. Ibland måste jag avvakta och se, om det skrivna tål dagens ljus.

BIRGITTA