Bröllopsbesvär

Min egen prinsessa, barnbarnet Amanda 25 år den 19:e juni

Bilden är tagen av Olle Palm

Tiden rinner som vanligt i väg och man kan inte vara med överallt. Det har varit kronprinsessbröllop med kortege genom staden. Jag var inte där. Jag hade en egen prinsessa att fira, ett barnbarn som fyllde 25 år den 19:e juni. Hela min trädgård fylldes med uppvaktande släkt.

Dagen innan for vi intet ont anande med bil in till stan för att hämta tillbaka en tavla som blivit osåld på Stockholms Auktionsverk. Det var sista dagen för avhämtning. Det gick inte lätt och behändigt. I minst en timma cirklade vi runt innan vi lyckades parkera på Nybrogatan. Avspärrningarna var kompakta.

Medan vi snurrade runt från den ena gatan till den andra och åter igen, undrade svärsonen försynt:

"Är du fortfarande rojalist"?

Jo, men mina tankar vandrade i väg och förfärades över alla dessa rader med bilar som blockerade varenda trottoarkant. Så ser det ut i dag men det kommer en morgondag med ännu fler bilar, som kräver utrymme. Hur ska det gå med våra parker och alla andra ännu så länge fria markytor? Bilarna fortsätter sina erövringståg och slår ut mycket av tidigare orörd mark. I detta avseende tävlar de med golfklubbarna.

Nu några ord om tavlan som ingen ville ha. Den var målad av Norrlands-konstnären Carl Brandt, som i slutet på 1980-talet såldes hos Bukowski för över 100 000 kr.

"Tavlan är för stor" trodde en besökare intill mig. Nu har Brandttavlan förvisats till mitt sovrum och i vardagsrummet hänger nu en japanskinspirerad tavla av Lennart Olausson, som jag tycker om att vila blickarna på. Den köpte jag för mina författarpengar.

För att få ta del av någonting från det kungliga brölloppet spelade jag in den fina konserten på min DVD, men då hände något fatalt - jag valde fel kanal och DVD:n gav mig i stället en fotbollsmatch. Om dem tycker jag inte, de översvämmar våra TV-kanaler under sommaren. Så nu hoppas jag på ytterligare en repris av konserten.

I dag har jag skrivit till kulturförvaltningen och anmält mig till världens längsta bokbord, som dukas upp på Drottninggatan den 15 augusti. Där ska jag försöka sälja min bok "Jag, Helga Gregorius" och en bok till som har Pegasus på omslaget. I den deltar jag med några noveller tillsammans med kollegorna i min skrivarcirkel. Den har nu varit i gång i ca 15 år med samma deltagare och den har producerat fyra författare.

Någon efterlyste mitt e-mail och det ser ut så här:

b.linden@glocalnet.net.

Tills vi hörs igen

BIRGITTA

kon igen – är det så att den där kon inte finns

Nisse i Hökarängen

Här har jag suttit och plitat ner några rader om yttrandefriheten som helig ko som inte får ifrågasättas och då tänker jag på Gunnr Sandelin, journalisten som för några år sen läste lusen av sina svenska kollegor som inte berättat sanningen om den senska invandringen . Det kunde således vara så att somliga som invandrat för att de botats till livet i sitt hemland, senare kunde åka på semester till samma land för att hälsa på sina gamla föräldrar.

"Nisse i Hökarängen" var kollegornas benämning på svenskar som ryktesvägen spred "sanningar" om invandringens rätta natur.

Men så – pang på rödbetan; visst har vi yttrandefrihet. Vi är störst och vi är bäst för nu släpper vi fram Annika Östberg som sommarpratare. Hon har bistått sin vän i mordet på en polis i USA och sonat sitt brott med att sitta 28 långa år i amerikanskt fängelse. Allmänintresset säger nu att hon ska få komma till tals och berätta om sina erfarenheter, vad än Nisse i Hökarängen tycker om detta.

Lät henne prata, men alla ni som tigit om invandringen må hålla pennan i styr. Hon är inget offer och ska inte hyllas.

Bäst att tillägga – jag har bara goda erfarenheter av invandrare. Snarare kan man tala om ett politiskt haveri, eftersom vi misslyckats så totalt med integreringen

En stut – vad är det?

Min kossa är i själva verket en stut, en kastrerad ungtjur, och bilden är tagen av Alvar Palm. Jag var lite för snabb med att publicera mitt förra inlägg så dagens tillägg får ett nytt tillägg.

Ogräset växer i trädgården medan jag sitter vid datorn. Men nu ska det få en dust, innan regnet kommer.

Birgitta