att fatta beslut

Att fatta beslut

Nu är det gjort – mitt manuskript är omvandlat till en tryckt bok. Det kan jag tacka Johan Gutenberg för, han som på 1400-talet uppfann boktryckarkonsten. Men min rusiga lycka omvandlades snabbt och jag drabbades av ruelse: vad har jag gjort?

   U p a. Det kan uttolkas som ”utan personligt ansvar”, men manuskriptet är jag ensam ansvarig för, endast prövat på två närstående personer. Ändå hade jag en pålitlig förläggare att vända mig till – Göran Lundin, förläggaren till Ord & Visor i Skellefteå. Han var intresserad och hade läst mitt manuskript. Men nu var det bråttom och jag ville sitta på Drottninggatans bokbord den 16:e aug och sälja boken, som jag har döpt till ”Drömflicka på fallrepet”.

   – Det är semestertider nu, sa han, det hinner vi inte med.

   Så jag fattade ett snabbt beslut och vände mig till Författares bokmaskin. Där hade de också bråttom.

   – Manuskriptet med bilder för omslaget måste vi ha senast klockan 10 den 10:e juni, meddelade Ann på Bokmaskinen. Barnbarnet Lisa hade försett mig med bild för bokens framsida och själv hade jag en akvarell för baksidan.  De skulle nu scannas över till manuskriptet.

   Då hände det som inte fick hända.

   Två dagar innan materialet skulle sändas över till Bokmaskinen pajade min scanner. Jag skyfflades in och ut ur stadens butiker för att inhandla den scanner min dator  ville samarbeta med, sen kallade jag på Peter, min trogne hantlangare med sitt enorma datorkunnande.

– Jag kan komma över i morgon, meddelade han. Hur dags vill du att jag ska komma?

   – Hur tidigt som helst …

   Kl halv åtta på morgonen fanns Peter på plats och kl 10 satt jag hos Författares Bokmaskin med allt materialet. Nu hade jag löpt linan ut.

   Alea jacta est  – tärningen är kastad. Jag kände mig likt Julius Caesar, när han hade gått över floden Rubicon.

DAG har lagts till dag, och idag är det bara någon vecka kvar till den där augustidagen, då jag ska bekantgöra, att jag har gett ut boken om en drömflicka. Den har jag t o m förträngt och frågart mig själv med jämna mellanrum: vad är det nu jag har känt ruelse över?

   Så har  ruelsen varit på plats igen.

   Och till detta: boken håller på att dödförklaras och boktryckarkonsten är blott och bart en parentes kring något som var en gång. Den är på väg att efterträdas av  sociala medier som Facebook, Twitter, instagram och Pokémon go.

   Den som just har producerat en nytryckt bok känner av historiens vingslag, so säger, att man är gammal och förlegad. Som på trots slår jag mig ner i min Ikea-fåtölj  och fortsätter att läsa Bertil Torekulls bok ”Att dansa med vargar”. Den handlar om envigen mellan maktens män och medierna.

    Vad var det nu jag hade förträngt och kände ruelse över?

Välkomna till bokbordet den 16:e aug. Jag och Wivianne Runske sitter nära Centralbadet!

Birgitta

författare till Drömflicka på fallrepet

Träfracken

Jag, Helga Gregorius