lördag 9 april 2011

Berätta om Gud

Varför kan ingen berätta om vem Gud är? Det var frågan som f justitiekanslern Göran Lambertz ställde till åhörarna som hade samlats hos  S:a Katharinastiftelsen med direktor Madeleine Åhlstedt som president och  en panel som åtagit sig att besvara frågan. 
Lambertz berättade, att han hade vänt sig  till Sveriges biskopar och ställt tre frågor till dem och den första frågan fick bara besvaras med ett ja eller ett nej. Var Gud personlig, kunde han tänka var han intelligent? Fem biskopar hade besvarat  frågan med ja. Men var någonstans finns berättelsen om vem Gud är, en berättelse som man skulle kunna  ha till hands även för att stilla nyfikenheten hos ett frågvist barn. Lambertz envisades med frågan och både panel och åhörare letade efter ett svar. Det handlade om kärleken och nåden men själva berättelsen kom man inte riktigt fram till.
Frågan är besläktad med uppfattningen om den eviga sanningen. Det finns ingen sanning, hävdade någon. Alla sanningar är subjektiva. Vad som är sanning för den ena personen är det inte för den andra. Den objektiva sanningen existerar inte. Om någon vet något om detta måste det vara dagens föredragshållare, menade vederbörande. Efter att ha lämnat posten som justitiekansler fungerar Lambertz nu som domare i Högsta Domstolen.
Är Gud utanför eller innanför var en annan frågeställning, d v s  bor Han inne i våra hjärtan eller befinner Han sig utanför? Jo Han bor inne i oss och får oss att göra vad gott är och det som är till gagn för andra, men han kan också finnas med oss, när vi vandrar i t ex  Sareks nationalpark. Så fungerar det för direktor Madeleine Åhlstedt – Han kan vara både utanför och innanför.
Berättelsen  är svår att komma fram till för ingen har  sett Gud. Honom känner vi genom  Hans son Jesus Kristus, hans liv på jorden, hans gärningar och liknelser. Han är den ende som har återuppstått men han har farit upp till GUd Fader i himmelen och stannat kvar där. Men är det inte hos honom vi ska ska börja leta efter den gudomliga berättelsen? Det återstå att se om någon vågar ta sig an en sådan utmaning.

Man kan ju fråga sig, varför Göran Lambertz vill ha en giltig berättelse om Gud? Har han blivit troende och är det något i det ämbete han förvaltat som har lett  honom in på den vägen. Men han hade en  enklare förklaring till hands. Redan som barn ställde han frågor om sådant som han inte kände till. Så har han fungerat livet igenom. Nu sökte han en berättelse om Gud som var allomfattande och kunde berättas både för frågvisa barn och vuxna med liknande funderingar. Snarare att  han betraktade sig själv som skeptiker.

Kanske återkommer han och vill ha förklaringar till andra frågor t ex Vilken  är berättelsen om kärleken? För många kristna är den lätt att finna. För andra är det kanske med den som med sanningen; det finns bara subjektiva svar. 

Återuppståndelsen, återgiven av konstnären Piero della Francesca. Den är för mig världens vackraste berättelse.
Den får bli påskhälsningen från
Birgitta












måndag 4 april 2011

Månglaren i templet


Gud och hans son Jesus har blivit populära.  Jonas Gardell har skrivit boken "Om Jesus" och i den är Jesus så mänsklig, att han har trasiga tänder. Jag har inte läst den, men den ligger på lut liksom en annan bok skriven på 40-talet av engelsmannen Robert Graves. Boken han skrev hette "King Jesus". Den är mycket tjock och inte ens uppsprättad. Den gömmer sig någonstans i mina bokhyllor med papperssidor som har gulnat av ålder.
   Författaren menar att Jesus var kungaättling med rätt att  ärva tronen efter den romerske lydkonungen Herodes, som ville ha sin egen son till efterträdare. När han hörde talas om att en  frälsare skulle komma till världen, lät han dräpa alla små gossebarn i Betlehem.
   Den femte april ska jag gå och lyssna till f justitiekanslern Göran Lambertz, som ska tala om Gud. Vad kan en f d justitiekansler ha för tankar om Honom. Det vill jag veta.

Skribenten Göran Skytte befinner sig på resande fot, där han berättar om sin omvändelse. Han  har blivit frälst och han bekänner alla sina tidigare synder. Ungefär som "jag en fattig, syndig människa" ....
Jag gick till min kyrka för att  höra  hans förkunnelse,  men den handlade inte så mycket om gudomen. I stället fick vi veta mycket om Skyttes enastående förmåga att samla lyssnarskaror i mängder under den tid han var verksam inom Sveriges television. Denna förmåga är fortfarande lika enastående nu när han far land och rike omkring för att vittna om sin omvändelse, han har lyckats samla tusentals åhörare också nere i södra Afrika. Det vittnade han om.
   Kyrkan var fullsatt, och man kan kanske säga att han bjöd på god underhållning och uppträdde som en professionell skådespelare, där han kryssade mellan kyrkbänkarna. Han fick ju tala om det som intresserar honom allra mest, fast Gud fick liksom stå lite vid sidan om.
   När förkunnelsen var avslutad parkerade Skytte sig vid ett bord längst ner i kyrkan och sålde böcker som han publicerat.
   Nästa söndag var jag åter i kyrkan, denna gång för att lyssna till pensionerade biskopen i Stockholms stift, emerita Caroline Krook. Hon var helt och hållet sig själv, stark, klok och rakryggad. Denna högmässa talade hon om  Livets Bröd och det bjöd kyrkan på genom att servera bröd och kyrkkaffe, innan vi lämnade kyrkorummet. Där kunde vi byta ord med varandra och bättre kunde det inte bli denna midfastosöndag.

Min blogg har liksom ovan omskrivna böcker legat på lut och händelserna  under den tiden har varit sådana, att världen inte har blivit sig lik. Det ligger några månader bakåt i tiden, det jag nu lägger mig i, men som den smålänning jag är, kan jag inte låta bli att skriva några rader om Uppdrag Granskning, där Janne Josefsson driver en process mot Ingvar Kamprad, smålänningen från Älmhult och hans Ikea. Han är inte alls den han ger sig ut för, menar Josefsson. Se här hur många miljarder han har samlat på sig och gömt på hemliga ställen.
   Men Josefsson är ute på djupt vatten. Han är ute efter att bekämpa orättvisor och ekonomiska svindlerier men Kamprad har inte gjort något brottsligt. Han har ägnat sig åt att tjäna pengar, det måste vi alla för att överleva. Är man som Kamprad en framgångsrik entreprenör, skapar man välstånd och jobb även åt andra.  Han borde fått åldras i fred och fortsatt få glädja sig åt att han lyckats sprida sin vara över stora delar av världen. Låt honom få flagga svenskt , det är han väl värld.
   Ränderna går liksom aldrig ur. För ett antal decennier sen var det fult i Sverige att tjäna pengar. Man beskattades över hövan och framgångsrika entreprenörer jagades ur landet av skattehäxan Pomperipossa, skapad av Astrid Lindgren som fick betala mer än 100 procent i skatt. Det är väl fortfarande lite fult att tjäna stora pengar och blir man som Kamprad rikast i världen må han få sig en känga, tyckte Josefsson och anklagade honom för att spela rollen som enkel löntagare gentemot omvärlden.
   Men alla spelar vi roller allt efter omständigheterna.  Vi som nått ålderns höst håller inne med dagens bekymmer för att inte oroa barnen. Med döden i hjärtat finns det en och annan som spelar upp sig för omvärlden och blir kanske omtalad som en person som alltid är glad och förnöjsam.

Sen jag skrev sist har världen blivit alltmer global och den är sig inte lik. Revolterna sprider sig i den muslimska världen, värmekällor går överstyr, haven gör uppror, jordbävningar förintar. Dagligen blir vi påminda om, hur vi misshushållar med jorden som vi befolkar och överbefolkar. Det skulle behövas tre jordskorpor till för att klara försörjningen av oss alla nu levande.
   Ändå gläder vi oss åt det småfolk som håller på att komma till världen i den egna familjen. Sådana är och förblir vi.

Det är nära påsk och jag vill gärna illustrera min artikel med en bild av "den sista måltiden" av konstnären Emil Nolde.