OM CIVILKURAGE

Göran Lambertz, justitiekansler 2001-2009. 

Foto Tomas Oneborg

Han är mannen som rest sig från flera stolar, sådana han har suttit på och sådana han i dag sitter på. Göran Lambertz heter han. Nu står han mitt i hetluften. Mot alla odds hävdar han, att det inte har skett någon rättsskandal, då Thomas Quick 2006 dömdes för mord i åtta fall.

    Journalistdrevet går: Lambertz´ omdöme ifrågasätts, likaså hans fortsatta umgänge med kollegorna som stod för domarna i rättegången 2006, – van der Kwast m fl – hans galenskap tillvitad honom av Leif GW Persson i Uppdrag granskning.

   Men man kan se med andra ögon på hans umgänge med kollegorna, som råkat i trångmål efter en pådyvlad rättsskandal. Man har möjlighet att se det som ett utslag av solidaritet från hans sida; han tar inte avstånd, han dömer inte.

    Lite galenskap skadar inte hos personer, som leds av sitt rättspatos.

1. Min egen rättsskandal

Jag har en sådan bakom mig. Om den skrev jag en novell, som jag hade orsak att sända till Göran Lambertz. Han läste den och sände mig ett mejl. Min novell var OK rättsligt sett.

   Så jag sände den till tidningen Vi som sände den i retur med en ingående analys på två A4sidor. Publicera den ville de inte.

   Ja, så kan det gå med rättsskandaler och något journalistdrev har jag inte blivit utsatt för.

       2. Vintern har inte rasat ut ännu

Den fruktar jag. Då kommer de som röjer vägarna för att biltrafiken ska komma fram. Snöhögarna blockerar min ytterdörr och jag får skyffla mig ut. Det går men med möda. Så jag har bestämt mig för att fly landet under två veckor i jan/febr. Med mig tar jag min dator för där ska jag skriva på något som jag fortfarande hoppas ska bli ett manuskript. Fast det blir ju inte färdigt på två veckor. Om någonsin.

   Lite galen är jag väl som i min ålder kan tro något sådant.

Med vinterhälsningar

BIRGITTA
  
Efter tidigare erfarenheter misstänker jag, att bilden av Göran Lambertz inte klarar av att gå  ut på webben, så jag sänder i stället över en dikt, som jag nyligen publicerat i en antologi utgiven av Författares Bokmaskin på deras poesidag en dag i november:

                                                   KURA SKYMNING

Dagens ljus sänker sig ner över markerna

Det plånar ut konturerna av allt omkring

Träd och buskar

Människor och djur

Och alla de små, små krypen

De får som en grå spindelväv

Att svepa in sig i

Men då drar som ett stråk av tända ljus

Från rummens inre

Det river färg från rymden utanför

Och gör den dunkelt blå

Djupnar, famnar

Det som är skönt

Och allt det andra

Det är den tid på dagen

Med ljus som falnar

Och brus som  trappas ner

Då milda toner

                                                           Söker sig till öga och öra

                                                       Kura Skymning – Den blå timmen är här