lördag 10 juli 2010

I Almedalen




Makthavare emellan

Vad får inte politiker stå ut med. Maud Olofssons stora dag i Almedalen kom av sig eftersom Sven Otto Littorin drog till sig all uppmärksamhet och kallade till presskonferens. ”Nu lämnar jag in. Jag orkar inte med den mediala pressen längre. Jag avgår som minister”.

Nu spekuleras det vilt om detta är hela sanningen bakom hans avgång.

Bortsett därifrån kan man ju fundera över var någonstans maktens korridorer ligger – om de är begränsade till Rosenbad. Pressen och övriga medier går ju under benämningen tredje statsmakten men frågan är om de inte bör flyttas upp ett pinnhål och läggas jämsides med dem som utövar regeringsmakten. Medierna granskar, de släpper fram och håller tillbaka. Parlamentarikerna får ställa sig till förfogande när medierna kallar. Ofta har man tumme på dem, eller har man kanske knutit nära kontakter med dem. Helst bör den som ska granskas vara politiskt rumsren för att få vara med.

Kanske ska man vara tacksam över att inte behöva stå i fokus. Ungefär så tänkte jag, när man släppte fram retorikkonsulten Elaine Bergqvist för att kartlägga Mona Sahlins mimik och förhållningssätt. På mig fick det motsatt effekt. Jag började på egen hand kartlägga Elaines mimik och retorik. Nu var hennes stund kommen, hon häcklade och kunde hämningslöst härma och kritisera både tal och mimik hos sitt offer. Hon njöt uppenbart av situationen. Mina sympatier hamnade definitivt hos Sahlin och det dröjde inte länge förrän jag med spänt intresse satt och iakttog hennes anförande i Almedalen. Jag konstaterade snart, att den bergqvistska analysen inte var särskilt gångbar. Även om jag inte är anhängare av Mona Sahlins politik tyckte jag, att hon skötte sig fint både med sitt kroppsspråk och sin mimik.

Ibland har jag undrat: hur har hon stått ut med all kritik, den har varit både vettlös och gränslös. Jag tycker hon är beundransvärd.

Eftersom det mesta i samhället håller på att omstöpas har det kommit in en tredje part med det som tillhandahålls ute på internet genom våra datorer. Där finns bloggar, facebook, hemsidor, YouTube, google, twitter och tidningarnas websidor. Här ligger ytterligare maktfaktorer som gör sig gällande i allt större utsträckning. Papperstidningarna har fått svåra konkurrenter och måste ständigt vara på jakt efter nya prenumeranter.

Själv har jag just blivit påmind om att jag fått en ny vän ute på facebook. Jag anmodas att bekräfta vänskapen och det kan jag väl göra eftersom det är min egen son, som vill ha mig som sin vän.

Man tackar ...


Mycket varma sommarhälsningar från

BIRGITTA