En 90-årig författare med begränsad rörlighet längtade efter att ta en titt på vad hon kallar ”mitt Stockholm”. Där har hon inte varit på flera år. I ett halvt sekel har hon bott i sitt radhus. Att ta sig dit eller där ifrån är i dagens läge som en själavandring med obekant slut, åtminstone för henne. Bussar och tåg har SL dragit in på med ett flertal byten för att hon ska komma till plats. Hennes knän klarar inte längre av den långa vandringen med kollektiva färdmedel. Hennes räddning är Färdtjänsten, som hon har beviljats.
En dag bestämde hon sig för att återse Sergels torg, i folkmun omdöpt till Plattan. Den har en särskild plats i hennes hjärta. Där har det utspelat sig saker och ting, som har burit med sig resten av livet. Om det ska jag berätta en annan gång, försäkrar hon sig själv. Och jag har redan satt rubrik på den berättelsen. Den ska heta Resväskan …
Färdtjänsten är anropad och släpper av henne på gatan strax ovanför Plattan.
– Dit ner ska du, säger chauffören och släpper av henne- Hon tar tag i ledstången och kavar sig ned för trappan, slår sig ner på nedersta trappsteget.
Och vad ser hon?
I skymningen breder ett grått molntäcke ut sig över torget. Det ser ut som om det blivit städat och rensopat efter en utrymning av något slag. Så blir hon varse en grupp människor.De inte bara syns, de hörs. De vrålar och skränar som om de blivit grovt kränkta. De viftar med ett främmande lands flaggor. De vill visa att nu är de rasande. Men mitt ibland dem finns de som drabbats av skrattparoxysmer, liksom i vild glädje övar denna manifestation.
Så blev hon varse vad som stod uppmonterat i det motsatta hörnet. Där stod den på högkant, den svenska flaggan.
Inte en hand rörde vid den. Den bara stod där som ett tyst vittne.
Hon vred på sig, tog tag i ledstången och kavade sig nu uppför ledstången. Hon tog fram sin mobil och ringde Färdtjänsten. Efter 20 minuter stod chauffören och höll upp dörren för henne. Hon klev in och sa:
– Här var det öde och tomt.
– Jo, fick hon till svar, knarkarna har flyttat till Rinkeby…
Vinterhälsning
Birgitta