Tiderna går, men jag ingenting rår. I november rasade jag ner mot golvet. Högra höften fick ny skada och jag bröt av vänster arm, det blev återigen geriatrik och korttidsboende.
Knappt hade jag blivit installerad på sistnämnda ställe förrän jag sa ifrån på skarpen_
– Jag är för sjuk för att vara här.
Ingen brydde sig.
Så kom jul och nyårshelgen och det var avtalat, att jag skulle sitta framför Annikas bokhandel på Tippen i Saltsjöbaden och saluföra min bok Drömflicka på fallrepet. Därav blev intet.
Så kan det gå med de stolta planer m an har umgåtts med och dumma beslut man fattat.
Förläggaren i Skellefteå Göran Lundin hade erbjudit sig att ta hand om mitt manuskript men jag tog beslutet att bli min egen förläggare och döpte förlaget till Kastalia. Jag tror inte, att en skribent i kulturetablissemanget ägnar sig åt författare som inte har en etablerad förläggare bakom ryggen. Dessutom är vi alltför många som tror oss om att vara författare …
Jag kan återigen gå på mina egna ben, även om det knakar till i knäna ibland. För ett tag sen satt jag på vårt kära Tippen och hade dragkärran fylld med boken om Drömflickan. När jag drog hemåt var kärran tom, det kommer att gå bra för den arma flickan, hon behöver inte fälla några tårar framöver
Med vårhälsning
Birgitta
