I TVÅ ÅR har jag haft en vilopaus från skrivandet på min
blogg ”Iutkanten”. Inte heller har
jag stått i köket och försökt göra vackra bilder vid mitt staffli. Men vilat
mig har jag inte. Vid datorn har jag åstadkommit ett nytt manuskript och det
har tagit sin tid.
Det vet
varje författare – ska man komma någonstans är det bara att vara uthållig.
Dagar då hjärnan är tom och liksom urholkad sitter man ändå på plats vid
datorns tangentbord. Det är som om själva hamrandet på tangenterna är
inspirerande och sätter fart på hjärncellerna. Det kan ge utdelning.
Tiden
flyger i väg, man glömmer att äta och ställer klockan på ringning för att inte
försumma allt annat som måste skötas.
Så till
saken, vad gör kreativa människor med det de åstadkommit.
Somligt hamnar i soptunnan och så kan jag också göra, gå
till soptunnan.
Men därifrån till beslut
Tre års
förspilld möda.
Än sen …
Man är
som ett dammkorn i vinden, snart borta.
Tidspillan
I DESSA DAGAR, då jag ännu inte behöver oroa mig över
förspilld tid, kastar jag ofta en blick på klockan. Jag häpnar – är hon inte mer! Jag har mängder med
tid till mitt förfogande. Tid som jag tidigare förbrukat vid datorn för att få
till ett manuskript.
Staffliet står återigen på plats i köket. Akryltuberna har klibbat ihop.
Jag klämmer och klämmer, men ingen färg pruttar fram ur tubmynningarna. Fast oljefärgerna står åter till tjänst och jag sätter
igång.
Det är
nästan som att vara en nybörjare. Jag klickar ut färgerna i tur och ordning
längs kanterna på paletten. En röd klick och en ultramarinblå. Lite obränd
umbra och ett par klickar med vitt. Så sätter jag igång, men det går inte så
bra. Jag kan inte hantera penslarna. Ett penselskaft hamnar mitt i den röda
färgklicken och ett par av mina fingrar har fått ultramarinblåa fläckar.
Med
terpentin hyfsar jag både penselskaftet och fingrarna.
Skärp
dej, säger jag till mig själv.
Fram
emot kvällningen har jag framför mig en målning med några klippblock
Jag
tycker den duger att hänga ut på bloggen
Om mutor
EN KVINNLIG RIKSDAGSLEDAMOT avslöjar, att hon inte tillbringat
en enda dag i riksdagen sedan september 2015 I denna egenskap har hon i nio
månader hittills uppburit en månadslön på 62000 kronor. TV tycker, att detta är
en nyhet som ska förmedlas till svenska folket. Man kontaktar henne och vill
intervjua.
Men hon ställer krav.
Ska hon ställa sig till förfogande kräver hon,
att den äger rum i den massagesalong, där hon numera bedriver yrkesmässig
verksamhet.
– Det är ju så man gör, säger hon.
Något olagligt har hon inte gjort sig skyldig till.
Det är hon medveten om. Hennes yttrande kan man tolka efter eget eget
gottfinnande Vi har 349 riksdagsledamöter. Är hon inte är ensam om att nyttja
lagen på liknande sätt är det dags för en snabb ändring av författningen. Vi
har dessutom ett för stort antal ledamöter i förhållande till landets
befolkningsmängd. Om detta har det motionerats.
Jantelagen
Du ska inte tro, att du är något,
inte ens om du nått topparna inom svensk regering.
Själv skulle jag likt åklagaren vara benägen att lägga
ner åtalet mot utrikesminister Margot Wallström och inte heller besvära
försvarsminister Peter Hultqvist med hans sätt att lösa sitt bostadsproblem.
Vad är moral och vad är omoral?
Jag grubblar över frågan …
Humlesurr
Jag grubblar också över de torra
markerna. Våren har flugit förbi och vi har sommarvärme Jag sitter vid ett
öppet fönster och vill i lugn och ro
läsa en bok. En humla brummar ilsket. Den kan inte hitta vägen till det
öppna fönstret. Jag lyssnar till humlan som plötsligt tystnar. Har den fått
hjärtslag? Men den tar nya krafter och är ännu vredare, slocknar igen och
brusar upp på nytt. Humlan och inte boken lägger beslag på min uppmärksamhet.
Sakta smyger jag mig bakom den, föser den försiktigt längs fönsterraden och
fram till det öppna fönstret. I vild yra vimlar den ut i den fria
rymden.
Med sommarhälsninghälsnin¨g från
Birgitta
