VAD MENAR JAG? Att det är skillnad från den ena generationen till den andra. Förutsättningarna skiljer sig avsevärt. Hur hade min mor det, född l898, jag själv1922 och Carolina Ramqvist 1976? Hur kommer det att se ut 2098 med jämställdheten för kvinnor? Finns kärnfamiljen kvar, hur ser det ut med hetero och homo?
Bor vi fortfarande kvar i ett fredligt land?
Frågor som jag aldrig får besvarade.
Min mor fick framleva sitt liv som hemmafru med tre barn och i små ekonomiska möjligheter. Hon flydde till vävstolen för att förgylla tillvaron. Själv fick jag tillbringa tio år som hemmefru med tre barn och en man som kom hem från sjön någon gång i månaden, så när som på ett helt år då han var kommenderad till USA för att bli bättre på sjömilitär försvasrsteknik.
”Nu kan du skriva i lugn och ro”, tyckte han vid avskedet.
Jag ville bli författare och skrev på nätterna. Dagarna var fyllda med omhändertagande av tre småbarn. Manuskriptet blev klart men då sa Bonniers.
” Nej den här romanen vill vi inte ha. Den är för privat ...”
Förorten hade utvecklats till ett hemmafrughetto. Därifrån flydde även äkta män, som borde kommit hem till kvällen.
Jag bröt mig ut från det hemmafrulivet och lyckades få ett kvalificerat arbete med riktig skitlön på deltid ... Men som förutvarande hemmafru med dåligt självförtroende tyckte jag det var enormt att någon ville betala mig för det jag nu gjorde och som dessutom var så roligt. Jag fick både skriva och ta över som redaktör för en tidning och fara runt i landet. Det var toppen.
Och för det fick jag t o m lön ...
Först när jag kommit in i 80-årsåldern fastnade jag för – av alla projekt – Doktor Glas och gav ut romanen ”Jag, Helga Gregorius”. Skördade ingen ära och berömmelse.
Förläggare var Göran Ludin Ord & Visor .
Så skrev jag ihop till ”Träfracken” och har nyss börjat på min tredje roman. Jag förfogar över min tid, men har ingenting att luta mig tillbaka på. Jag kliver inte rakt ut från en tidningsredaktion, jag har inga kändiskompisar och jag har ingen förläggare bakom mig.
Vad innebär det i dag att komma ut på eget förlag? Nu känner jag bättre till vedermödorna. Marknadsföringen får man sköta själv, liksom alla kontakterna med berörda parter som bibliotekstjänst, bokhandeln, Adlibris, som är Bonnierägt. Där vill man ha 20 procent av försäljningen för att ta sig an min ”träfrack”
Är det så negativt att komma ut på eget förlag, att de stora tidningarna blankt struntar i de böckerna? Slänger dem i papperskorgen eller ger bort dem till administrationspersonalen som gåva.
Skulle vilja veta. Ska jag fråga Täppas – kanske han vet ... Hittills har jag fått två positiva omnämnanden på lokal nivå. För det sänder jag över ett blomster. Se här nedan.
Sensommarhälsning från
BIRGITTA
