SvD:s pånyttfödelse
I morgon ska det
ske, det som förutskickats sen längre tid tillbaka. SvD ska möta den nya tiden
med fördjupningar. Kulturchefen är ny även om man saknar den tidigare. Jag
letar efter hans namn och måste konstatera, att min av ålder överlastade hjärna
med sitt nuvarande komihåg har längre väg att vandra genom hjärnans vindlingar
för att komma fram till den tankeverksamhet som befinner sig längst fram i
huvudet.
Detta är ju lite
betänkligt för någon som tror sig kunna skriva en ny roman …
Min senaste –
märk väl, jag skriver inte ”min sista” – heter ”Träfracken” och om den har jag
berättat på vårt bibliotek i Saltsjöbaden. Bladet med alla komihågpunkterna
råkade bli kvar i hemmet. Jag bläddrade och bläddrade i handväskan men där
fanns inget papper med punkter. Trots alla tidigare farhågor gick det riktigt
bra. Några inbjudna medier fanns inte på plats. Jag kunde se publiken i ögonen
och ha god kontakt med den. Det var inte svårt för de var inte så många. Jag
fick konkurrera med den allra första riktigt fina vårdagen det här året.
”Nästa gång”, sa
Barbro, föreståndarinnan på vårt bibliotek, ”får vi hoppas på regn”.
Den där
marknadsföringen som jag skulle ha ägnat det senaste halvåret åt har gått
förlorat. Min knäskada har hållit mig inom lås och bom. Den tiden har jag
medvetet legat lågt och nöjt mig med att i stort sett förse landets bibliotek
med min nya roman. Beställning på beställning har ramlat in och var och en som
har kommit innanför mina dörrar har fått tjänstgöra som budbärare för att
befordra böckerna till brevlådan på gatan utanför. De har också fått skotta sig
fram genom snöhögarna med tanke på brevbäraren.
Handikapp-livet
har sina avigsidor och nu känner jag till dem.
Någon teknisk
större begåvning är jag inte utrustad med och tanken var, att jag skulle
redigera mitt förra manus i bloggen på ”I utkanten”. Jag kan hålla på i timmar
för att korrigera galenskaper, som datorn hittar på. Ingen finns i min närhet
som kan åtgärda felet och efter några dyra timmar – pang, plötsligt! bom
falleralla – löser sig problemet. Där sitter jag sen och funderar:
Hur i all
världen gick det till?
Med tanke på min
ålder är tiden dyrbar. Jag vill ta vara på den. Därför nöjer jag mig med att
skriva en rättelse till mitt tidigare manus. Det går snabbare än att försöka
redigera det förra. Vem vet vad datorn då skulle hitta på…
När jag skrev hade inte
tidningarna gjort klart för läsarna att kinesen som sprang naken inte var Mo
Yans mest ryktbare konkurrent som hade suttit fängslad i Kina i fyra år, utan
en poet som hette LiLi. Han var blixtrande arg på Göran Malmqvist, för att han
gift sig med en kvinna som var mer än 40 år yngre än han själv. Hur man nu kan
ödsla energi på sådana känslor …
Min sjukgymnast
döpte jag om till Falkhammar men hon heter Hammarfalk, Kristina.
Så var det
gjort.
Nu tillbaka till
medierna öht. I synnerhet vänder jag mig till DN som gör sig skyldig till
åldersdiskriminering. Inte ett ord om romanen ”Träfracken”, som skrivits av en nittioårig kvinna
inte ett ord om romanen ”Jag, Helga Gregorius”, kvinnan som doktor Glas hade så
kär, att han tog livet av hennes man pastor Gregorius. Man måste vara etablerad
på något sätt, kanske skandaliserad för att väcka mediernas uppmärksamhet. Hur
det skulle gå till i den här åldern vet jag inte. Skulle jag kanske ta upp episoden om hur jag hamnade på
Malmskillnadsgatan? Intressant var den ju …
Många sliter ut
sig i förtid medan andra håller igång tills de trillar av pinn. Det sker bl a
inom näringslivet. Åtskilliga kreativa människor har ingen pensionsålder alls.
Matisse klistrade fast penseln i händerna när kraften i dem avtog. Andra
envisas med att skriva romaner långt in i ålderdomen.
Ja, så är det …
Både tidningar
och förlag lider nöd, man skär ned. Själv saknar jag några skribenter i SvD.
Det kanske inte blir så intressant när tidningarna telefonerar och fotograferar
sig fram till reportage i främmande länder. Kan man bevaka ett antal av dem
sittande i Stockholm och göra jobbet med hjälp av Skype? Hallå, hallå, ta fram
några bilder från jordbävningen …
Sträck på Dig så att huvudet kommer med på bilden …
I morgon smäller
det för SvD och på söndag håller jag det nya kulturmagasinet i mina händer
samtidigt som lite kultur sprängs in bland de vanliga nyheterna övriga dagar.
Det ska bli
intressant tycker
