Möjlighetens dag
Det händer att man en morgon stiger ur sängen och tänker att detta är en dag då allting är möjligt. Känslan är berusande, lycklig går man ut i köket och samlar ihop det som skulle blivit gjort i går. Nu går allting som en dans.
Men en bit av dagen har gått, det gäller att inte smula sönder den. Att inte skriva ner alla tankar som samlats på hög under gårdagen. Att inte surfa runt ute på internet och leta reda på det allra senaste om konflikten mellan Ranelid och Englund. Där den ene säger vad han tycker om den andre och tvärtom. Och arvet med de 20 miljonerna som änkan efter milleniumböckerna tackat nej till. Vilken dramatik i det verkliga livet. Det överträffar livet självt …
Frågan inställer sig osökt; hur skulle jag själv ha gjort i hennes ställe? 20 miljoner är ju 20 miljoner. Själv hade hon mest blivit förbannad. Arvtagarna måste ha trampat ordentligt på henne. Ibland låter man sig inte trampas på. Mot alla odds framhärdar man.
När allt kommer omkring har jag ett eget litet drama att ta hand om. Det ligger nära inpå och ändå långt borta Det är tänkt att bli en kortroman med tanke på den ålder jag befinner mig i och att det kräver lite forskning … Hur klarar man det utan något så enkelt och självklart som t ex en bil för transportsträckor och allt annat som skall till? Så jag får sticka emellan med något annat. Fler kortromaner ligger på lut och tid förfogar jag över. Tror jag …
Är det inte så att nästan varje människa bär omkring med ett eget drama, stort eller litet. På så vis finns det inga vanliga människor. Nästan alla har en ryggsäck som de bär på.
Bort alla spekulationer och direkt till bloggen denna möjligheternas dag. En fråga tränger sig på: Vad ska jag med alla stora förlag till: De lägger beslag på mitt senaste manus i ca fyra månader, och sen slänger de det i papperskorgen och mejlar sig ursäktande med att de får ca 3000 manus om året. De tackar för att jag har vänt mig till just dem. De har antagligen vägt för och emot och kommit fram till att mitt manus inte skulle ge något klirr i kassakistan.
Tid är pengar och rannsakar jag mig ordentligt måste jag tillstå att de har kastat bort en slant på att öht ägna tid åt mitt manus. De kunde lika gärna ha sänt det tillbaka per omgående.
Kanske har de letat i kändisvärlden men inte hittat den här författarinnan någonstans, möjligen har de stött på några ord om en överårig debutant, som hävt ur sig en amsaga om doktor Glas och hans älskade Helga. Vid henne och framför allt Honom rör man inte ostraffat. Tystnad råder …
Som vanligt har tiden skridit och jag bör kliva tillbaka till sängen där jag legat sen några dar och försökt hosta mig frisk. Är på god väg …
Vad nästa blogg ska handla om? Jag tror jag vet. Ett litet drama i sig som pågår i bekanskapskretsen. En älskvärd man bjuder armen åt en överårig dam och följer henne upp till lägenheten.
Vad händer sen?
Med hälsningar från
BIRGITTA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar