VID BOKBORDET

Dagen innan jag skulle sitta vid världens längsta bokbord på Drottninggatan i Stockholm tillbringade jag vid mitt staffli där jag försökte kopiera Franc Snyders l600-talstavla Fox and Cat. Gripen av storhetsvansinne alltså.

   Jag fick till en räv med lite för lång kropp och en ännu längre svans, bakgrunden blev lite flammig och jag sa mig själv att denna målning är att betrakta som en skiss  I nästa försök ska räven få rätta proportioner ...
   Sömnen uteblev. Huvudet var fyllt med tankar på det romanprojekt som har börjat härja och fylla mina sömnlösa nätter.
Så till världens längsta bokbord. Allting fungerade perfekt. Wivianne och jag hade fått ett eget bord centralt placerat framför  Centralbadet på Drottninggatan. Bredvid oss hade vi Swedenborgsällskapet och där samlades mängder med kunder, de stod i kö. Dit hittade också dagens fotograf. Objektivet brydde sig inte om oss som satt strax bredvid. Hos oss blev det lite mer tunnsått med besökare men för varje bok vi fick släppa ifrån oss log vi lyckligt mot varandra.

 Spännande möten. Inte långt från oss stod Anna Karin Palm, som fått mycket beröm för sin nya bok "Snöängel". Vi bytte böcker hon och jag och enbart titeln på  hennes bok sätter igång min fantasi. Jag ser fram mot en intressant bekantskap.  Om min egen bok Träfracken  sa en av mina besökare: "Träfracken vill jag inte stifta bekantskap med. Det är för tidigt."Den handlar om konsekvenserna av att en man kommer hem i kista och hans änka kastar sig in i nya äventyr. Av Wivianne fick jag  hennes senaste bok "Ett olivträd på Ithaka". Den ser jag fram mot att läsa.
   Jag bytte böcker också med Anders Björnsson, som skrivit "Den uppskjutna debuten" och Ludvig Rasmussons "Åldersupproret",  två titlar som verkar provocerande på mig.
Trevligt, trevligt – vem kommer stegande om inte Göran Lundin, förläggaren för Ord &Visor, som satsade på min första bok "Jag Helga Gregorius". Han är ju något av en visionär, som kartlägger det norrländska litterära arvet. Nu ska han hjälpa till att saluföra min Träfrack, det tackar jag för.
Inne på centralbadet framträdde flera författare med föreläsningar inför fullsatt publik. Jag och Wivianne ägnade oss mest åt att uppsöka restaurangens toalett, vänligt bemötta av personalen som hälsade oss varmt välkomna ...
   Vem hade eget bokbord inne i centralbadets trädgård om inte Thomas Bodström. Hans senaste bok "Populisten" har fått goda recensioner. Här hade han fått ett eget ensamt bord, och jag undrar om han inte  hade lite tråkigt. Eller skämdes han en aning över sin övermaga placering.  Övermaga? Han satt där  i all rättmätighet eftersom han själv nyligen hade talat till publiken om sitt eget författarskap. Så var det ju, Jag tyckte  han såg lite blyg ut. Om honom vet jag inte mycket mer än att han jagats av elaka journalister och mediemän. Avundsjuka måhända. Lite nyfiken blev jag på hans bok "Populisten" men det får bli bibliotekslån.
Sänder över en bild av Wivianne vid bokbordet.
Augustihälsning från
BIRGITTA