BOKBORDET 19:e augusti
I GOD TID hade jag jagat kulturförvaltningen för att få ett bokbord
på Drottninggatan den 19:e aug. Det funkade. Jag och Wivianne Runske dukade upp
försedda med paraplyer och plastskynken, som aldrig behövde användas. Vi hade
fått en fin placering strax utanför Centralbadet, där PO Enquist med stora
skaror åhörare utvecklade sin syn på Strindberg och sitt eget drama Tribadernas
natt. Jag stod en stund i utkanten, där jag varken hörde eller såg …
Skaror
strömmade förbi vårt bord och i ett nafs försvann mina två exemplar av ”Jag,
Helga Gregorius”. Två glada unga kvinnor föll för min nya roman ” Träfracken”
och en av dem bläddrade runt och började med högläsning.
Många stannade till och fastnade för rubriken på min bok och
kommenterade den: ”Dit ska vi alla vandra … ”.
Så kom
där en man med exotiskt utseende och ett mycket svenskklingande efternamn och
talade om att han älskade rosor. Han bredde ut sina armar för att demonstrera
sin kärlek till detta blomster. Som yrkesman ägnade han sig åt healing, enligt
vad han själv berättade. En kvinna
kom och assisterade honom och framför mig utförde de ett slags pantomim, Vad
den gick ut på missade jag, det var för mycket surr runtom.
Men
åtskilliga i min bekantskapskrets kunde inte hitta mig bland alla borden.
Kulturförvaltningen hade tappat bort mitt namn och jag fanns inte med på
deltagarförteckningen. Ett minus i min marknadsföring – den måste jag som egen
förläggare själv svara för. Men jag lyckades ändå sälja sex ” träfrackar ”. Med
tanke på konkurrensen blev det ett gott betyg …
MAN PUCKLAR PÅ LAMBERTZ
DÄR SATT HAN mitt i debattforum på TV och vidhöll, att bevisningen
i fallet Sture Bergvall f d Thomas
Quick hade brister, trots att denne friats av Högsta domstolen i tre av
mordfallen. Vilket ben står Lambertz på? undrade experterna med Silbersky i
täten: han har ingen talan i synnerhet som han är f d justitiekansler, och
numera i sin egenskap av justitieråd i Högsta domstolen.
Lambertz svävade emellertid inte på målet och menade att man kunde stå på vilket ben som helst när det enda
man vill komma åt är SANNINGEN.
Civilkurage är ett ord som ligger nära till hands.
Alla
experter och övriga var samstämmiga i omdömet; han var berömvärd som vågade
ställa upp i sammanhanget, men omdömet?
Själv håller jag tummarna för honom ...
20-ÅRSJUBILEUM
”SKRIVLUSTAN”, vår lilla skrivarcirkel, är inne på sitt 20:e
år sen starten 1992. Minst tre av deltagarna har gett ut böcker med hjälp av
förläggare. Vår förste ordförande var författaren Björn Juhlén, som emellertid
avled under förra året. Han var chefredaktör för den litterära tidskriften
Parnass, som i dag har Catharina Söderbergh på chefsposten. I senaste numret tecknas
porträtt av framstående kvinnliga nordiska
författare.
Parnass hade
eget bokbord och hälsade på oss. De ville köpa min bok om Helga, Eftersom mina
2 exemplar redan hade gått åt har jag sänt tidskriften ett exemplar.
Stark
konkurrens hade Wivianne och jag av omgivande bokbord. Det ena ville sälja från egna
bokhyllor, som till övervägande del bestod av konst. På andra sidan sålde man Swedenborg
, och där var trängseln stor.
IDROTT, idrott, idrott
OCH GAYGALOR ,,,
Man
stänger av gator och drar in bussar. Två gånger har jag råkat illa ut. Nu var
det simtävling på gång. Tvåan som går från Slussen och inåt stan stannade där
den skulle men framtill stod det ”går ej i trafik”.
Om detta
hade jag inte läst i tidningen. Men efter att ha råkat illa ut vid Gay-festivalen
började jag ta mig fram till fots längs hela stadsgårdskajen och bort till Karl
X11:s torg, där kom en tvåa som tog mig till Norrmalmstorg, Till fots fick jag
ta mig till Nybroplan, där jag skulle invänta 69:an för att ta mig till
Berwaldhallen. Den syntes inte till så jag tog en sjua till Djurgårdsbron för
att invänta 69:an. Parksoffan var fylld med pensionärer, mer eller mindre
handikappade som liksom jag väntade på 69:an. Den kommer om en kvart stod det
på informationen. Jag som ville delta i introduktionen tog mig till fots bort
till konserthuset, där jag dock redan hade missat introduktionen.
Eriksssons kammarkör var underbar och från min plats kunde jag se, hur
kören, knäppte med fingrarna för att komplettera sången från struparna. Det var
helt fantastiskt. Sen klagade jag på Tjajkovski – det blev bara panpang och
bombom.
Men det
var ju krig mellan Frankrike och Ryssland som kompositören beskrivit med sin
musik. Den introduktionen hade jag missat. Den fick jag beskriven av mina medpassagerare, tacksamma för att jag uppenbarat mig. Det var jag som hade biljetterna.
Ve alla
idrottsengagemang och gaygalor som stänger av kommunikationen för oss vanliga
fotgängare. Vi räknas inte.
HÄR SÄTTER JAG PUNKT
En bild från Drottninggatan 29:e aug.
Sensommarhälsning
BIRGITTA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar