TIDEN en tung kappsäck

TIDEN som  tung kappsäck

Jag blir nervös av allt jag inte hinner. Vaknar på morgonen och tar tag i almanackan. Vad är det som ska uträttas i dag, tänker igenom vad jag bör göra och det jag måste ta itu med.

   Blanketter med räkningar som måste iväg i slutet på månaden. Sist  drabbades jag av inkasso . En faktura hade hamnat vid sidan om, och betalningen  blev en månad försenad. Hur var det  – borde inte socialen kopplas in och hjälpa mig? Man månade om mig …

   Den här månaden fattas där en blankett för plusgiro.  Måste jag  likt förra gången det blev aktuellt fara in till stan och leta reda på den postexpedition som tillhandhåller dessa blanketter. Senaste gången var det på Sveavägen. Tiden som går åt för att utföra denna enkla  handling  tar en och en halv timma.

   Min tanke går till postchefen – han har högre lön än landets statsminister.

   Men nu har det skett en ändring - min bank  i Saltsjöbaden tillhandhöll den nödvändiga blanketten.

   Uppstigen kastar jag en blick ut genom fönstret och ser penséerna som står ute i trädgården och väntar på att bli planterade. Låter regnet vattna dem.

Borde jag inte ha mejlat min grafiske formgivare, som hjälper mig att formatera ett manus, som tryckeriet väntar på. Jag har stökat om i mitt manus. Det ger henne mer arbete. I morgon ska jag åka in till stan för att lämna texten till bokomslaget  för min kommande roman. Kan jag stoppa in det på "stickan" och  hoppas att  tryckeriet kan läsa av den nya bilden? Sist fick jag bakläxa på den. Våra olika program kunde inte koordineras.

   Datorn tar minst hälften av min tid. När den konstrar tar det halva dagen, innan jag kommer på knepet för att få den på bättre humör. Men den är min bästa vän.

Deklarationen – skatteverket vill att jag ska besvara frågor om momsen. Om den kan jag ingenting. Jag ringer sonen.

Ljud kan göra mig hysterisk. Har jag övernattande gäster måste jag stänga in mig i köket på morgonen. De knackar försiktigt på  dörren för att jag inte ska hoppa högt i luften, när de oförhappandes dyker upp i mitt kök.

Plågas av TV:n s alla ginglar och ljudplågor. En programledare förser jag med epitetet "Ljudhoran". Rent förbannad blir jag  av musik som åtföljer intervjun som jag gärna vill höra.

Jag kollar den tid som jag just denna dag förfogar över. Blanketten måste hämtas och mejlet måste sändas, besöket på äldreboendet skjuter jag på till nästa dag, men då måste jag först  kolla, hur det ser ut i almanackan.

Tiden är den tunga kappsäck som hänger på min rygg.

Det händer, att jag lyfter bort den och seglar iväg som på ett moln. Denna ljuva tid kommer snart att inträffa, inbillar jag mig. När allt blir klart med formatering och tryckeri, och jag har en färdig bok att hålla i handen.

Detta är ett kåseri som blivit försenat. Min nya roman Träfracken har kommit från tryckeriet. Om den skriver jag nästan gång.

Med de bästa  hälsningar från

Birgitta